Det har utlovats regn till helgen och jag funderar på att handla en regnjacka så att jag slipp gå runt blött på hundfestivalen. Sommaren 2012 har verkligen bjudit på ett minst sagt varierat väder. Igår trodde kändes det som om man befann sig utomlands, men många andra dagar under sommaren, har jag stannat inne då vädret varit så tråkigt!

Men det är faktiskt inte bara de dåliga vädret som gjort att jag inte varit ute lika mycket i år som andra sommrar. Det finns inga dåligt väder bara dåliga väder, är en klyscha som faktiskt stämmer delvis. En anledning till varför det inte blivit lika många och långa prommenader ute i skogen, är att jag inte haft något riktigt bra regnställ. Nu har jag tittat runt en del och det verkar som om svenska didriksson är ett bra alternativ. Men oj vad dyrt det är med regnkläder! I hopp om att hitta didriksson på rea hittade jag följande sida www.didriksson.n.nu, tyvärr verkar den inte uppdateras särskilt ofta. Samtidigt får man kanske tänka att det inte är så ofta man handlar just regnkläder och en sommar som denna är ett ordentligt regnställ verkligen värt att satsa på.

/kram på er!

Bobo gillar inte regn något vidare. Eller rättare sagt, Bobo hatar regn. Han går mest runt och blänger på en under promenaderna och när han kissat och bajsat börjar han uppfodrande dra hemåt igen. Nåja, jag är inte heller så förtjust i att vara ute och bli kall och blöt.

Fast det är lite svårt att göra livet intressant för en liten staffe-baffe när man inte kan vara ute. Han blir faktiskt lite rastlös emellanåt. Jag har i alla fall försökt utveckla våran "städövning" lite grann. Städövningen går ut på:
1) Bobo får en roligt kartong med godis i att bita sönder.
2) Bobo plockar ihop skräpet som blir och kommer till mig med det till mig.

Steg ett och två kan han. Och så:
3) Bobo lägger kartongbitarna i papperskorgen.

Det är en ganska bra övning faktiskt, som jag varmt rekommenderar. Kul för hunden att bita sönder kartonger och bekvämt för ägaren att hunden städar upp. Och framför allt kräver det en hel del tankearbete för det lilla djuret. Och för ägaren också faktiskt.

Sedan har jag börjat tränat att han ska kunna ta ett skutt över min arm när jag säger "hopp" och håller armen på ett visst sätt.

Såna där cirkuskonster imponerar hur mycket som helst på folk. *ler* Hundar som går fot över övergångsställen, inte lämnar bilen förrän de fått kommandon och liknande, det blir folk inte ett dugg impade av däremot. Och det är ändå MYCKET svårare att lära in!

Apropå vardagslydnad. Idag när vi skulle gå till Ica Stenby fick jag se en lös hund med tillhörande människor en bit bort.
"Vi går en annan väg", föreslog jag som är ganska så kraftigt rädd för lösa hunder efter allt jag och Bobo varit med om.
"Nä, det är ingen fara", tyckte Matte.

Jaja, vi var ju i alla fall två, tänkte jag och gick nervöst vidare. Den andra hunden var typ femtio meter bort. Har dom hunden lös här bland husen måste dom väl ha koll på den, tänkte jag.

Men så fan heller.

Rätt var det var fick hunden syn på Bobo, släppte pinnen den bar på och kom springande i ultrafart mot oss. Och inte stannade den en bit ifrån heller, utan den sprang verkligen ända fram. Eller försökte för jag drog med mig Bobo åt andra hållet. Bobo hade vid det här laget blåst upp sig till en liten boll.

Matte skulle precis jaga iväg hunden när ägarna fattade att de skulle kalla in den. Som tur var lydde den på en gång. Bobo morrade och hängde i kopplet och jag kan inte klandra honom när det kommer en gigantisk hund springande rakt emot honom.

Fan också. Vad är det för fel på Hundägare i den här delen av stan? Och det är bara blandrashundar som vi råkat ut dessutom, och det är MÅNGA! Nästan så att man blir blandrasrasist... Ja men, varför kallade de inte in hunden när de såg att den sprang fram till oss? Varför hade de den lös?

Nu kommer Bobo säkert att bli skällig och misstänksam mot andra hundar igen. Det händer liksom för många gånger att det kommer fram stora schäferlika hundar och utmanar honom. Fan, fan, fan!

Som vanligt hade jag accepterat en ursäkt, men inte fick man någon sådan heller.

Jag var alldeles darrig minst fem minuter efter. Vad ska man göra när sånt där händer? Vore jag själv skulle jag nog böja mig ner och försöka skydda Bobo så att han inte råkar ut för hugg eller kan hugga tillbaka själv. Och så måste ju han liksom förstå att jag skyddar honom och inte tvärs om. Eeehhh, och hur lätt är det att få honom att tycka att det är så?

Jag är helt jävla livrädd för lösa hundar. En ren noja egentligen eftersom de allra flesta inte är direkt farliga. Men man vet ju aldrig liksom. Obehagligt är det, punkt slut!

Jag har alltid haft stor respekt för hundar jag inte känner. Förut var jag hundrädd och vågade inte ens gå förbi hus där jag visste att det bodde hundar. Men eftersom jag var stalltjej blev jag botad från min hundskräck tack vare ren chockterapi. Lycka till att hänga i stallet och vara hundrädd - det finns massor av hundar bland hästfolk. Och hundar är ju inte farliga egentligen, men en del kan vara jävligt dryga.

Att jag blev hundrädd berodde på en handfull otäcka hundar som på ett eller annat sätt skrämt mig. En hund hoppade till exempel upp på mig och högg mig över ryggen så att min tröja gick sönder. Jag gjorde precis ingenting, stod helt still, tittade inte på hunden eller nåt.

"Den leker bara", sa ägaren, och visst den var inte aggresiv utan bara just lekfull och våldsam.

Och det är med andras hundar som med andras barn, det är ganska svårt att hantera dom när föräldrarna/ägarna är i närheten. Hur lätt är det att bli arg på en dryg unge när ungens mamma står brevid och borde säga till den? Och samma sak med hundar.

Jaja. Håll era hundar kopplade om ni inte har koll på dom. Eller släpp dom i alla fall inte lösa i bostadsområden. Har ni skaffat hund får ni faktiskt bemöda er om att gå ut i skogen med den.

Att bila genom Sverige, Europa eller varför inte Afrika är ett minne för livet och något som många väljer att göra åtminstone en gång i livet. Det är även ett ypperligt tillfälle att lära känna dina vänner bättre och spendera kvalitetstid tillsammans. I och med att ni har med er en bil på resan, har ni även möjlighet att göra avstickare efter hand, vilket gör bilsemestern improvisationsvänlig.

Om du känner tveksamhet inför att sitta i en bil timme efter timme utan att ha något att göra kan vi tipsa dig om det faktiskt finns en hel del kul man kan sysselsätta sig med. Du kan t.ex leta registreringsnummer, tävla om vem som först kan hitta en gul bil, ha musikfrågesport eller varför inte spela bilbingo. För regler och hur detta spel går till läs mer på bilbingo.com.